My teenage crime.
Dom senaste två åren känns det som om allt har gått under, allt har försvunnit ur min långa gång jag en gång såg.
Nu ser jag ingen framtid som jag önskat ha sett, en gång såg jag den möjligheten till att vara fri som en fågel och göra vad som helst som föll mig in. Nu känner jag mig bunden och har massa krav på mig själv och andra, som vissa inte kan följa, vilket jag förstår. Man kan inte sitta och vänta och förvänta sig saker. Det funkar inte så. Shit, vad har jag gjort med mig själv egentligen?
Kommentarer
Trackback
